New Terrain

Soft sheets
What's this about?
Inside your mahogany cyprus
As long as we're me and you
We should not lose terrain
Wild and young, we got seasick
On your seven
Get off cheap

That sits with her
And the warmth of it splatters
We all can wring her neck
First we gain new terrain

Mew


No words could ever touch me.


Courtship dating

How good it feels for me
You smell great disease
Cause we’re young
Fell in from the stars
When your skin is shead
And a pile of your heads
Now then, ill look so smart

Stove burns on my hands
Show them to my friends
Make you participate
Eyes roll back around
When skulls hit the ground
Visions of the hosiery

Im suppose to interfere
Im coming from your fears
When they wander into their cage
Sew their arms and thighs
And their rubber covered eyes
Their skin will never age

Make you participate

Crystal Castles


Jag kommer ihåg hur det var då.


pain.


Vatten.

Jag har torkat ut. En oas i öknen som har torkat ut och försvunnit. Kvar är bara sand.
Tung, brun sand som kväver all antydan om liv.
När det gröna skymter under ytan är det enda som växer upp en taggig kaktus.
Ett hopp som jag inte kan komma åt.
Oasen i öknen var en gång där.
Gav upphov till att kunna upplösas till atomer, fly iväg som vattenånga.
Vara lika solid som is, stadig men inte okrossbar. Bara solid.
Gav upphov till ett lugn likt bara en stilla insjö kan inbringa.
Gav upphov till tårarna som kastar sig fram under mina ögonlock. Nu finns ingenting kvar.
Tung brun sand är allt jag är, så bunden till jorden,
skiftande efter hur vinden skrider runtomkring mig.

Stuck in the bottleneck.


Unbreakeble


Består.

Pillerkartan ligger över mig som ett mörkt, tyngande moln.
Depression.

Nu måste vi dra.


Illution.

Här nere lever man på annat än fotosyntes.
Fotosyntes är för de lätta människor, de med lätt anda, glädje och naivitet.
För de heliumfyllda plastdockorna. Ovetande, okunnighet, blint lättsinne,
skratt, liv, tanklöst. Svävande i luften.
En sådan man önskar att vara när man sätter djupet i halsen.

Istället är Jag en människa, med tyngd, relativitet, realistisk,
abstrakt, iakttagende, förstånd, Insikt..
Med alla gråskalor av bistert, bittert, verkligt,
smärtsamt, trasigt, medvetet, realistiskt.
Med Tankar, känslor, förstånd. I kött och blod.

Dölj, svälj, spy upp det.

Vågar inte tänka, vågar inte känna
vågar inte släppa dig alltför nära.
Samtidigt lurar jag mig själv till allt och ingenting.
Drömmer och skjuter bort. Skjuter mig.
Jag hamnar ju där ändå, med skottet i bröstet och kniven i magen.
Hur fan kan jag hugga mig själv?
För många frågor om "varför blev det så",
hur kunde jag göra mig själv så dum?
Orkar inte bry mig mer, pallar inte känna.

Autopilot: dölj, svälj, spy upp det.

Ice in my veins, blood in my eyes.





Inget mer behöver sägas.

Jag går i vinterskor på hösten,
alltid förberedd för storm.
Jag kan tänka tills det knappt finns nått kvar.
Jag har känslor utan uppehåll.
Jag har förlorat en tävling,
men vunnit ett vad.
har bestämt att stå helt utanför det där som jag blir ledsen av.

Jag saknar dig mindre och mindre.
Det kommer annat mellan och det är bra
Jag saknar dig mindre och mindre
Jag har glömt dig en vacker dag

När jag träffar gamla vänner
har jag ingenting att säga dem.
Dem ställer för många frågor
och jag, jag bidrar inte med nått.
Och jag kan ångra det lilla jag säger
eller dra ett allvarligt skämt.
jag tycker mig höra mig vad dem tänker; "är hon sådär jämnt?"




Jag kan sitta själv i parken tills solen ändrat färgen i mitt hår.
Jag kan offra allt jag har för ingenting.


Melissa Horn


Illution.

Jag känner hur det kittlas.
En pirrande, kittlande känsla som letar sig ner över min hud, min kind.
Den når hakan, sen släpper.
Kvar är  kallt, skört obehag.
Jag känner nästa tår. Och de 10 000 efterföljande.
Sen tar det stopp. Slut.
Det kittlande, droppande, obehagliga övergår till värk.
Ont, mörkt kallt. Hela kroppen.
Sen, utan att märkas, sköljer vågorna dig upp i en trädkrona,
Där man får en osann frihet. Frid. Lugn.
Tills verkligheten hugger efter dig, hinner ikapp,
Och jag är inte mer än fastbunden i alger.
I en djuphavsgrav i stilla havet.
Jag får ingen luft -
Men jag kommer inte tappa andan.

Schizofreni

Normal, vacker, intetsägande på utsidan.
Trasig, djup, komplicerad på insidan.
Intelligent på utsidan, kaos på insidan.
Beteende som liknar ADHD bland folk.
Lugn, samlad, i ensamhet.
Skrattar, ler, skämtar offentligt.
Ligger tyst och naken på golvet i den tomma lägenheten
med andningsproblem, blöt från den kalla duschen.
Fosterställning. Panikångest.
En personlighet, ett yttre.

Vi är vad vi visar. Eller?

Lika känslolöst att ångra som att glömma bort.

Hans lukt fräter sönder mitt medvetande och tar mig till en annan värld.
Hans närvaro är lika påtaglig som det varma vattnet som bränner, sargar min kropp.
Hans ögon ger mig en glimt av liv, hans namn paralyserar mig när det dyker upp på den lilla skärmen.
Tillgänglig men så svår att få tag i.
Han är så avlägsen nu, men hans existens krossar mig ändå.

Killed by the sound of silence.


Spider's web

If a black man is racist, is it okay,
If it's the white man's racism that made him that way?
Because the bully is the victim they say.
By some sense they're all the same.

I could tell you to go to war,
Or I could march for peace and fighting no more.
How do I know which is right?
And I hope he does when he sends you to fight.

The line between wrong and right
Is the width of a thread from a spider's web.
The piano keys are black and white,
But they sound like a million colours in your mind.

Should we act on our blame?
Or should we chase the moments away?
Should we live,
Should we give?
Remember forever the guns and the feathers in time

cause the line between wrong and right
Is the width of a thread from a spider's web



Katie Melua

Lost you.

Memories are crystalclear when they hurts the most. That's a shame.
And when memories hurts the most,
we need someone to embrace us,
Someone special who can chase the pain away.
But what about those times,
When your memories that hurts,
Is memories together whith this someone special?



Insomnia.


Full of broken thoughts I cannot repair

I hurt myself today
To see if I still feel
I focus on the pain
The only thing that's real

The needle tears a hole

The old familiar sting

Try to kill it all away
But I remember everything

What have I become, My sweetest friend?
Everyone I know
goes away In the end
And you could have it all, My empire of dirt.
I will let you down I will make you hurt.


If I could start again a million miles away I would keep myself, I would find a way


Johnny Cash

Nej.

Jag borde sakna dig mindre. Men nej. Jag har aldrig saknat dig mer. Runt mig finns inga spår kvar, inga alls. Men desto mer finns inom mig. Minnen, saknad, förvirring, frustration, hat, kärlek, ångest, längtan. Jag kan gråta, sen svälja och glöma. Börja laga. Falla i en orolig sömn. Men då kommer drömmarna. Där är du alltid. Hur jag än gör kommer du alltid in, förstör mig på nytt, fångar mig. När det dunkla ljuset väcker mig upptäcker jag att jag blöder igen. 
Jag borde sakna dig mindre. Men nej.

Lever

Ord är ditt verktyg. Ord är din vrede. Ord är ditt liv. Ord är din mening. Ord är ditt allt.


RSS 2.0