Vatten.
Jag har torkat ut. En oas i öknen som har torkat ut och försvunnit. Kvar är bara sand.
Tung, brun sand som kväver all antydan om liv.
När det gröna skymter under ytan är det enda som växer upp en taggig kaktus.
Ett hopp som jag inte kan komma åt.
Oasen i öknen var en gång där.
Gav upphov till att kunna upplösas till atomer, fly iväg som vattenånga.
Vara lika solid som is, stadig men inte okrossbar. Bara solid.
Gav upphov till ett lugn likt bara en stilla insjö kan inbringa.
Gav upphov till tårarna som kastar sig fram under mina ögonlock. Nu finns ingenting kvar.
Tung brun sand är allt jag är, så bunden till jorden,
skiftande efter hur vinden skrider runtomkring mig.
Tung, brun sand som kväver all antydan om liv.
När det gröna skymter under ytan är det enda som växer upp en taggig kaktus.
Ett hopp som jag inte kan komma åt.
Oasen i öknen var en gång där.
Gav upphov till att kunna upplösas till atomer, fly iväg som vattenånga.
Vara lika solid som is, stadig men inte okrossbar. Bara solid.
Gav upphov till ett lugn likt bara en stilla insjö kan inbringa.
Gav upphov till tårarna som kastar sig fram under mina ögonlock. Nu finns ingenting kvar.
Tung brun sand är allt jag är, så bunden till jorden,
skiftande efter hur vinden skrider runtomkring mig.
Kommentarer
Trackback
