brokenwords - Du är en lätt människa. En enkel, bekymmerslös, lätt, glad, nöjd människa. Som kanske beter sig jävligt utan att vara medveten om det. Brutalt ovetande, blind. Men lycklig. Eller så är du som jag. Jag är en tänkare. Inte spontant glad, lätt, luftig, uppe i det blå. Jag har varit olycklig. Sen började jag skriva. Jag upptäckte ordens förmåga att bygga mitt liv svart på vitt. Inte det grådisiga livet innan. Jag formade mina känslor på ett sätt som fick mig att se. Jag är medveten. Jag har båda fötterna på marken, i marken, med jord upp till fotknölarna. Jag ser, hör, observerar, förstår. Jag är obehagligt medveten om allt jag känner. Jag känner allt, och mycket. Jag fick insikt. Insikt gör ont.

Nu.

Don't use the word forever.

We live too long to be so be so loved.

If I would show you, I would show you this.

2017-10-21 @ 03:50:44 Permalink Klaviatur Kommentarer (0) Trackbacks ()

Älskar bara dig.

Jag faller och faller och faller. Jag insåg aldrig hur högt upp vi svävade, som två fria individer sammanflätade till ett. Helt oberoende av världen runt oss. Tar du emot mig?

2013-12-22 @ 18:13:32 Permalink Klaviatur Kommentarer (0) Trackbacks ()

Du var min försent, Han var min oberättigat

Så nära man kan komma, så nära kom Du.

Sedan kom Han som ett yrväder med ett höganäskrus runt halsen.

Du försvann i vinden som tog över mitt liv, vinden som blåste upp mig i trädkronorna

där jag fick ro, jag fick lycka.

Så nära man kan komma, så nära kom Han.

Sedan försvann Han så hastigt som Han dök upp.

Och dök upp igen. Eller?

Han är som höststormarna som blåser syre i sjöar hav,

för att det sedan täcks med is.

Jag är inget hav.

Jag vill leva som en sommardag i solsken,

där Han är den ljuva, varma brisen, som ömsom hettar upp ömsom svalkar.

I ett konstant lugn och välbehag.

2012-10-15 @ 20:52:00 Permalink Klaviatur Kommentarer (0) Trackbacks ()

Rentré.

Nu är du här.

Känner din andedräkt kittlas i nacken.

Så nära är du.

Likt en blixt från en stekande varm och

klar sommar himmel gjorde du entré.

Is i själen.

Som en varm bris genom det stormiga aprilvädret

tinar du mig.

Liv som hittar tillbaka.

tredje gången gillt.

2012-04-19 @ 18:45:57 Permalink Klaviatur Kommentarer (0) Trackbacks ()

Utopi.

Lätt, luftig och vild.
Någon jag blev, var och kände i.
En vackert vanställd bild,
någonting var underförstått vi.
Hjältedåd som brände mina ömma slag
bakom dimmig blick och underligt förstånd.
Öppnade ögonen men var redan svag,
Pirrande, äkta välbehag.
Du försvann och kanske en vacker dag?
Vi väntar ännu på vår tredje rond.

Avlägset, borta och glömt.
Undrar ibland om jag bara har drömt.

2012-01-26 @ 18:27:41 Permalink Klaviatur Kommentarer (0) Trackbacks ()

we couldn't ever imagine.

2012-01-26 @ 18:13:40 Permalink Klaviatur Kommentarer (0) Trackbacks ()

Precis som jag inte är.

Och där tog det ju slut, du är ensam nu.

2011-12-17 @ 22:40:35 Permalink Klaviatur Kommentarer (0) Trackbacks ()

och sen kom Du

det börjar med ett skratt.
Därifrån kan du ta dig överallt.

2011-12-02 @ 14:51:35 Permalink Klaviatur Kommentarer (0) Trackbacks ()

New Terrain

Soft sheets
What's this about?
Inside your mahogany cyprus
As long as we're me and you
We should not lose terrain
Wild and young, we got seasick
On your seven
Get off cheap

That sits with her
And the warmth of it splatters
We all can wring her neck
First we gain new terrain

Mew

2011-11-23 @ 11:17:36 Permalink Taget och älskat Kommentarer (0) Trackbacks ()

No words could ever touch me.

2011-11-23 @ 11:14:53 Permalink Klaviatur Kommentarer (0) Trackbacks ()

Courtship dating

How good it feels for me
You smell great disease
Cause we’re young
Fell in from the stars
When your skin is shead
And a pile of your heads
Now then, ill look so smart

Stove burns on my hands
Show them to my friends
Make you participate
Eyes roll back around
When skulls hit the ground
Visions of the hosiery

Im suppose to interfere
Im coming from your fears
When they wander into their cage
Sew their arms and thighs
And their rubber covered eyes
Their skin will never age

Make you participate

Crystal Castles

2011-11-21 @ 19:54:00 Permalink Taget och älskat Kommentarer (0) Trackbacks ()

Jag kommer ihåg hur det var då.

2011-11-20 @ 21:36:52 Permalink Klaviatur Kommentarer (0) Trackbacks ()

pain.

2011-11-17 @ 22:09:12 Permalink Klaviatur Kommentarer (0) Trackbacks ()

Vatten.

Jag har torkat ut. En oas i öknen som har torkat ut och försvunnit. Kvar är bara sand.
Tung, brun sand som kväver all antydan om liv.
När det gröna skymter under ytan är det enda som växer upp en taggig kaktus.
Ett hopp som jag inte kan komma åt.
Oasen i öknen var en gång där.
Gav upphov till att kunna upplösas till atomer, fly iväg som vattenånga.
Vara lika solid som is, stadig men inte okrossbar. Bara solid.
Gav upphov till ett lugn likt bara en stilla insjö kan inbringa.
Gav upphov till tårarna som kastar sig fram under mina ögonlock. Nu finns ingenting kvar.
Tung brun sand är allt jag är, så bunden till jorden,
skiftande efter hur vinden skrider runtomkring mig.

2011-11-16 @ 20:33:04 Permalink Klaviatur Kommentarer (0) Trackbacks ()

Stuck in the bottleneck.

2011-11-14 @ 23:04:00 Permalink Klaviatur Kommentarer (0) Trackbacks ()